Denna text har jag skrivit till en uppgift jag hade i skolan, och nu tänkte jag att ni skulle få läsa den! Hoppas ni tycker om den♥

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Fjorton år och fotogalen. Foto för mig är ett sätt att förmedla något. Det är det jag vill göra med mina bilder, förmedla en känsla. Det kan vara sorg, glädje rädsla eller något helt annat, bara man känner att det är något med bilden som man börjar tänka kring.

Bilden här bredvid är just en sådan bild som triggar igång mig. Den sortens bild ger mig     enormt med inspiration, och ett bra exempel var man kan hitta fler sådana bilder är hos Nygårdsanna. Deras kataloger är som en god godis för mig. Jag vill ta fram kameran direkt, gå loss med ljus och komposition, och försvinna in i min lilla egna fotovärld, för den finns där någonstans, nästan hela tiden.

En helt vanlig, tråkig och grå dag kan jag ta kameran och gå. Gå någonstans, helt själv, bara kameran och jag. Fota lite saker på vägen, som växter, eller kanske något litet djur om jag har tur.

Men det är ändå människor som jag verkligen älskar att fota mest av allt. Man kan leka med känslor, och man har en hel värld av möjligheter. När jag gick en porträttkurs en gång, sa min fotolärare: ”Om man är porträttfotograf, måste man ta vara på möjligheterna man har, modellen kanske har haft en dålig morgon, då kan man inte tvinga den att le. Det kanske spöregnar eller är gassande sol, men man måste fortfarande göra det bästa av situationen.

Bilder där personen eller personerna skrattar, är ju bland de härligaste bilder som finns att titta på. Men samtidigt får man en annan känsla av att titta på en bild där personen ser ut att vara ledsen, fundersam eller allmänt nerstämd.

Känsla och inspiration är alltså två viktiga ingredienser för mitt fotointresse. Men det är också känslan av att skapa något. Känslan när man trycker på avtryckaren, tittar ner på skärmen och ser den - Den perfekta bilden! Bilden där ljuset är rätt, kompositionen är rätt, ALLT finns där. Den där känslan jag får när jag känner att jag har lyckats, den är underbar, oslagbar. Men för att man ska kunna känna sig duktig på det man gör, tror jag att man måste få feedback från andra också. Det tror jag är en viktig ingrediens, positiva kommentarer. Både kommentarer som bara berömmer, men också de med konstruktiv kritik. När jag får sådana vill jag bara fortsätta göra det jag gör.

Nu har jag berättat vad jag tycker är det viktigaste inom mitt största intresse. Jag vill fortsätta utvecklas och så småningom även jobba som fotograf. Jag drömmer nu om en egen fotostudio där jag kan hålla till och göra det jag älskar, fotografera och skapa.

Text och bild: Maja Jonsson (www.photobytekla.blogg.se)